miljonflickan

Idag har vi haft en jobbig dag. I morse hade Iris ännu svårare att syresätta sig. Prover visade att hon också hade svårt att vädra ut koldioxiden. Hon började bli orolig och siffrorna som talar om syresättningen sjönk mer och mer. Tillslut började Iris skrika och hon började bli lila, blå och tillslut mörkblå för att hon inte fick tillräckligt med syre i kroppen. Vi blev såklart livrädda men försökte lugna ner Iris och få henne att sluta skrika.Syresättningen var nere på ca 50% innan vi tillslut fick Iris att lugna sig. Vi fick skruva upp syrgasen till 100% men Iris hade ändå svårt att återhämta sig ordentligt.

Efter ca 30 minuter händer samma sak. Iris börjar skrika och syresättningen sjunker nu till under 50% och Iris blir än en gång mörkt blå. Men nu kunde vi inte lugna ner Iris. Sköterskorna ringde på larmknappen och läkarna kom. De bestäms att Iris ska intuberas. I med slangen i näsan igen och kopplas upp till respiratorn ännu en gång. Ännu ett bakslag. Föräldrar ska inte vara med vid intubering så vi satte oss utanför i dagrummet, nervösa. Tänkt om dom inte hinner göra det i tid, Iris var ju redan helt mörkblå. Efter bara ett par minuter kom en av sköterskorna springande ut ur Iris rum och iväg i korridoren. Strax efter sprang även läkaren ut. Jag blev panikslagen. Vad händer? Ska dom hämta defibrillatorn för att Iris hjärta har stannat? Jag frös till is och kunde inte röra mig. Oscar fick gå in i rummet och kom direkt tillbaka för att berätta att allt var lugnt. Iris hade redan blivit intuberad och det hade gått jättebra. Vi gick tillsammans in till Iris igen och där låg vår lilla flicka, normalfärgad i hyn igen och sifforna var påväg uppåt. Dock krävde hon fortfarande 100% syrgas.

 

De gjorde en lungröntgen på henne som visade att den vänsta lungan hade fallit ihop och klistrats igen. Det var helt rätt beslut att intubera henne. Flera syrabas och CRP-prover togs under dagen och de såg bättre och bättre ut.