Oscar 
Igår vägde Iris 2315 gram, nu ökar vikten i snabb takt och denna gången inte av vätska, utan fett och muskler. Under natten till igår sänkte de trycket på respiratorn och även syrgasen ner till 30 %. När vi kom in på morgonen låg Iris inbäddad under täcket, man såg bara henns söta lilla ansikte. Så vi fick helt enkelt vänta lite tills hon vaknade. Under dagen gjordes en lungröntgen till och det verkar tyvärr inte bli bättre. Möjligtvis att förändringen på lungorna byter sida och flyttar från den vänstra till den högra lungan.
 
Röst ljuva röst 
En piggare tjej kikade fram nyfiket imorse, hon var väldigt mysig och tittade med stora ögon på oss. Idag bestämde sig också doktor Johan att Iris var så stabil att hon kunde extuberas. Vår favoritsjuksköterska fick den äran idag och vi hjälpte till att få på Iris CPAP mössan och tillslut masken. Nu täcks hennes fina ansikte mer men hon slipper i alla fall ha en slang ner i halsen och det är mycket lättare att flytta henne från säng till famn. 
Söt tjej nu i CPAP igen.

Vi fick finbesök från morbror och moster som kört ner från Falkenberg idag. Johan blev förvånad över hur liten hon var medans Karin tyckte hon vuxit massor sen sist hon såg lilltjejen. Det är alltid lika härligt när Iris blir extuberad, låter som hon blir det jämt men det har faktiskt hänt flertalet gånger nu, för då får vi höra hennes röst igen. Denna gången va hon lite mer hes och rösten lät lite oanvänd. Det är till och med härligt att höra henne när hon är ledsen, då vet vi i alla fall att hon skriker på hjälp. Det är väldigt jobbigt när man vet att hon har legat där, kanske ensam om kvällarna och skrikit på hjälp men ingen hör henne. Så det var lite extra skönt att bli av med tuben denna gången! Nu ska vi käka lite innan vi somnar tidigt för att morgondagen ska komma snabbt. 
CPAP, Oscar, Respirator, Sjukhus,

Kommentera

Publiceras ej