miljonflickan

Imorse när vi kom in till Iris hade sköterskorna precis bytt och vänt på henne. Vi satte oss på varsin sida och tog över matningen samtidigt som vi klappade på henne tills hon somnade gott igen. Sköterskorna rapporterar under tiden att natten har gått bra, CRP är rekordlåga 21, de andra värdena fortsätter åt rätt håll och Iris fortsätter att kissa bra. Läkare JK kom in och tittade till oss och var nöjd med hur siffrorna trillar åt rätt håll. Syrgasnivån är på så pass bra nivå nu att han vågade lägga ur henne ur HFO, så därmed slutade hon skaka. 

 

Det blev ovanligt tyst i rummet, äntligen fick vi se Iris utan, de lite konstiga och obehagliga, skakningarna. Hon låg där och andades på fint i takt med respiratorn. Skönt för Iris också och när vi senare på eftermiddagen satt hos henne bestämde sig Iris för att öppna ögonen. För första gången på 10 dagar nu, helt underbart. Det är ju Iris som ligger där, våran dotter. En helt annan känsla fick jag än för bara sekunden innan, min fina Iris. Lite svårt att förstå är det för hon är fortfarande ganska svullen och inte alls så rörlig och livlig som hon va innan hon blev sjuk. Söt som hon är somnade hon om, tittade en sista gång för att verkligen bekräfta sig om att hennes föräldrar var där och vakade över henne, för det var vi.