miljonflickan

Graviditetsvecka 28+1

Anna

Idag hade jag ett planerat besök hos barnmorskan på mödravårdscentralen, då det var dags för glukosbelastning. Med hjälp av en citron från en annan snäll mamma gick det bra att dricka sockerlösningen och det var dags för lite rutinkontroller. De mätte magen som man alltid gör och upptäckte att den var alldeles för stor, den följer inte alls de kurvor som är normala.

Barnmorskan skickade en remiss till specialistmödravården som kan ge en tid inom 1-2 veckor. Jag förstod inte så mycket och körde hem för att sedan bryta ihop. Jag ringde till Oscar som jobbade. Han förstod ingenting och tillslut kunde jag lugna ner mig såpass att jag klarade av att förklara läget. Magen är för stor, förmodligen på grund av för mycket fostervatten och då brukar det betyda att barnet inte mår bra. Jag har läst i skolan (pluggar till sjuksköterska) om att för mycket fostervatten bland annat kan tyda på kromosomavvikelser. Vi bestämde att Oscar skulle ringa upp barnmorskan och berätta rädslan och oron över att behöva vänta veckor på svar.

Oscar

När telefonen ringer i fickan blir jag förvånad att det är Anna som ringer. Men jag hör ingenting, tillslut hör jag tårar. Min fina är ledsen. Varför? "Oscar, det är nåt fel på barnet, magen är alldeles för stor." Hon förklarade läget och jag blev såklart rädd och försökte lugna henne. Jag lovade att ringa barnmorskan för att få en snabbare tid och sen skulle jag ringa tillbaka. Jag fick inget svar utan lämnade ett meddelande. Under tiden försökte jag fortsätta att jobba med gråten i halsen men till slut gick det inte längre. Vad är det för fel? Kommer barnet inte klara sig? Ute på lastkajen kom tårarna och Fredrik var där och tröstade. Anna ringde tillbaka efter en liten stund och berättade att de ringt henne igen från sjukhuset.

Anna

Under tiden fick jag ett samtal från specialistmödravården att de hade en tid till oss redan idag kl 13.30. Oscar kom hem från jobbet lite tidigare för att kunna följa med.

En barnmorska gjorde ett ultraljud och blev väldigt chockad över att se att det var så mycket fostervatten i min mage och även vätska i bebisens buk. Vi fick träffa läkare Silla och hon såg samma sak. Hon tog ett fostervattenprov och olika blodprover från mig. Sedan fick vi träffa en sjuksköterska som mätte bebisens blodflöde och märkte att flödet i bebisens hjärna var för högt vilket kan tyda på blodbrist.

Jag fick även göra ett CTG och det såg tack och lov bra ut. När vi precis klätt på oss jackor och var påväg ut från avdelningen kom läkaren och sa att det var bäst om jag stannade över natten på sjukhuset på perinatala avdelningen för att de ville ha koll på både mig och bebis. Jag fick ett delat rum vilket känns väldigt jobbigt då Oscar får inte stanna över natten. Oscar åkte hem vid 22 och jag har efter det gjort ett till CTG som också såg bra ut. Nu hoppas jag innerligt på att kunna få sova några timmar i natt, trots alla tankar som virvlar omkring. Jag är så orolig för min lilla bebis...

Vilar lite efter en lång jobbig dag.