v. 31+2
Anna
Ett tag sen sedan sist. Första kontrollen efter senaste Stockholmsbesöket visade äntligen lite positiva förändringar. Blodtransfusionen verkade ha hjälpt! Dock var dessa glada nyheter inte långvariga. I fredags när vi var på kontroll igen hade värderna gått ned igen. De var dock inte så dåliga att vi behövde ta oss ännu en vända till Stockholm. Väldigt skönt att slippa, samtidigt som oron hela tiden gnager i bakhuvudet. Vad är det egentligen som är fel?
Föräldrar innan påsk
I förmiddags var det dags för ännu ett besök. Jag kände mig redo att åka till sjukhuset själv då Oscar jobbade och jag tyckte inte att han behövde ta ledigt idag. Det ångrade jag sen... Idag såg värdena ännu sämre ut och för första gången sen denna mardrömmen började såg inte heller CTG bra ut. En vänlig lite äldre doktor vid namn Dag berättade för mig att jag nu skulle bli inlagd och bli kvar till dess att bebisen tittar ut. Han sa att de vill ha ordentlig koll på både mig och bebisen, de chansar inte i sådana här lägen. Han sa också att vi med 99% säkerhet kommer att bli föräldrar innan påsk (det vill säga om ca fyra veckor!). Jag räknade snabbt ut att jag då kommer vara i v 35. Jag har de senaste dagarna läst på mycket om för tidigt födda barn och har lärt mig att barn som föds i v 35 nästan är helt färdigbakade. Det kan alltid tillkomma komplikationer men så sent i graviditeten är det ovanligt. Detta besked gör mig väldigt nervös och pirrig samtidigt som jag blir otroligt ledsen och orolig då bebisen i magen verkar må sämre. Jag mår också väldigt dåligt av tanken på att jag kanske ska behöva ligga på sjukhus ensam i fyra veckor. Jag ringde direkt till Oscar som kom från jobbet och stöttar.
Jag blev visad ner till perinatala avdelningen för andra gången. Sjuksköterskorna och undersköterskorna är jättegulliga vilket hjälper. Oscar har hämtat datorn och hörlurar så nu gäller det att boa in sig...
Vårt lilla hjärta i magen.
Kommentera