Anna
Efter fikat igår rullade vi ner till Iris igen, då kunde jag sitta i rullstol och slapp sängen. Då var det såklart lättare att komma närmare kuvösen och gosa lite mer. Nyfödda prematura är extra känsliga så en fast hand på kroppen för att känna närhet istället för klapp och strykningar man kanske tycker känns mer rätt. Det är väldigt noga med hygienen så när man kommer in i rummet ska händerna tvättas med tvål och vatten och därefter spritas med handsprit. “Det går aldrig att använda för mycket sprit” fick vi lära oss.
Sola utan sol
När vi kom ner lyste en stark lampa ovanför Iris och jag förstod att hon behövde sola, som många barn behöver, för att hennes bilirubinvärde är för högt. Det verkar som att vätskan i Iris buk är blod som har kommit från transfusionerna i Stockholm. De har antingen råkat sticka fel, alltså utanför kärlen i navelsträngen, eller så har blodet efter sticket runnit ut i buken. Iris kropp håller på att bryta ned detta blodet och då blir restprodukten bilirubin. För mycket av detta i kroppen är inte bra och man kan behöva hjälp med nedbrytningen med just solning. För att skydda ögonen har Iris på sig några slags glasögon som jag hatar! Jag vill se hennes fina ögon. Igår hade hon fortfarande ett lågt Hb-värde och fick en ny blodtransfusion, betydligt lättare att få utanför magen...
Oscar har rullat ner mig i rullstolen.
Hon ligger fortfarande i respiratorn men är duktig på att ta egna andetag. Respiratorn verkar hon behöva främst för att den stora magen trycker mot hennes lungor som då inte kan vidga sig som de ska. De röntgade henne igår för att se så att tuben i lungorna satt rätt. Hon fick också en nål som sitter i en artär i armen där man kan ta prover samt hålla koll på blodtrycket. En venkater för att få medicin och exempelvis blod, en v-sond för mat och en central venkater som sitter i armvecket som hon också får mediciner i. En central venkateter är en väldigt, väldigt tunn slang som går i en ven längs hela armen och in till ett större kärl närmare hjärtat.
Ett infektionsprov (CRP) togs igår vilket visade 190, alltså väldigt högt (det ska vara 0). Det är troligtvis högt på grund av inflammationen som skapats av blodet och vätskan i buken. Hon fick ett brett antibiotika plus ett till för att hon har infarter i kroppen, detta för att skydda mot eventuella infektioner.
På neo-IVA finns ingen plats för föräldrar att sova. Det kändes oerhört tungt att behöva lämna vår lilla flicka ensam på kvällen men eftersom jag fortfarande är inskriven på perinatala så sover både jag och Oscar bara två våningar upp i samma byggnad. I natt när jag skulle få smärtlindring ringde Oscar ner för att höra hur det var med vår lilla prinsessa. Allt var stabilt och vi lyckades somna om.
Prickig liten tjej
I morse när vi kom ner till Iris var hon alldeles prickig. Läkarna sa att det antagligen beror på inflammationen hon har i kroppen. Det såg ut som nässelutslag och de är inte oroliga, skönt! Ett ultraljud gjordes på buken för att se efter hur det ser ut. De såg en förstorad lever och två bihang som är fäst vid levern. En som har mörkare färg och en ljusare. Doktor Sara misstänker att det är blodet som är kvar från transfusionen och att det är olika gammalt blod. Även tarmen kontrolleras och allt ser bra ut. Under dagen kom också kardiologen och tittade på Iris hjärta. De såg att hjärtat är ansträngt, ena sidan är lite mer ansträngd än den andra men överlag ser det ändå ganska bra ut.
Jag kunde få bli utskriven när jag ville men bestämde mig för att stanna en natt till, Oscar får också sova över. Nu ligger vi i vårat lilla rum och tänker på Iris. Idag har alla mina hormoner kommit ikapp mig. Det är en konstig känsla när man bara gråter och gråter. Det lixom bara rinner ur ögonen hela tiden... Igår var jag antagligen för chockad för att egentligen känna något alls. Än så länge har vi blivit otroligt bra bemötta vilket är så viktigt. Jag har fullt förtroende för de proffs som tar hand om min dotter, och även mig och Oscar. Är så tacksam över det! Vi träffade även kuratorn idag, Linnea. Vi berättade om dessa tre veckor av oro som redan gått och som nu finns kvar eftersom framtiden är så oviss. Det var skönt att få prata med någon utomstående och berätta hela historien. Vi fick också hjälp med hur vi ska ta tag i försäkringskassan och sådana roligheter, det gör vi imorgon!
Oscar
Idag har jag för första gången fått byta blöja på min dotter. Min första någonsin om jag ska vara ärlig. Det gick jättebra. Lite krångligt på grund av massa sladdar men sköterskan som hjälpte mig tyckte jag var duktig. Vi hjälptes även åt att vända henne. Eftersom Iris har respirator ligger hon ihopkurad på sidan och för att hon inte ska få liggsår ska hon vändas ungefär var tredje timme. Det var ännu klurigare än att byta blöja och jag var väldigt rädd att min nyfödda dotter skulle gå sönder. Men även det fixade jag, väldigt skönt. Vi sa godnatt till vår dotter och rullade ner en sväng till pressbyrån för att köpa lite gott nu till kvällen. Sitter och myser tillsammans i Annas säng och ser lite serier. Längtar redan till imorn!
Kommentera