miljonflickan

I lördags var CRP nere på 29 och Iris fortsatte att kissa på bra. Läkarna fortsatte att justera mediciner och ta syrabasprov ofta för att kunna skruva ner på respiratorn. Vid lunchtid märkte vi att sonden var sönder och att den behövde bytas. Sköterskorna försökte sätta en ny men det var väldigt svårt att få ner den. I samma veva behövde respiratortuben i näsan tejpas om och allt detta tog mycket energi från Iris.

 

Vi fortsatte att öka matmängden och tog även bort två av fem antibiotika. Iris hade nu svullnat av såpass mycket att vi började att känna igen vår dotter igen. Hon började smacka med munnen och flaxa med armen, precis som hon gjorde innan hon blev så sjuk. Vi började mer och mer våga sköta om henne själva igen och man märkte att hon tyckte om att bli ompysslad. 

 

Igår (söndag) hade vi en rätt jobbig morgon. Iris hade svårare att syresätta sig igen. Doktorn ordinerade albumin som ska göra att det blir mer vätska i blodbanan som kan trasportera runt syret i kroppen. Detta hjälpte dock inte så Iris blev röntgad och man kunde se att respiratortuben låg lite fel och behövde tryckas ner en bit. Lätt åtgärdat, skönt! 

Lite senare fick vi in ett annat barn på salen som inte var alls lika sjuk som Iris och det kändes tungt. På något sätt kändes det orättvist och jag blev avundsjuk när det barnet skrek, då Iris inte kan det. Ligger man i respirator kan man inte framkalla några ljud då slangen i halsen stör stämbanden. 

Mamma och pappa åkte hem till Falkenberg i lördags men igår kom mamma ner till oss igen. Iris fortsatte att svullna av och vi har nu börjat drömma om att hon snart kommer att öppna sina fina ögon igen. Mina kära kompisar här från Lund kom förbi sjukhuset med matlådor som de lagat. Så underbara! Godis hade dom också köpt med sig, gissa en mamma som var glad...

 

Åsidosatta

Iris hade under några dagar haft en oximeter som mätte syremättnaden vid njurarna och hjärnan. Läkarna hade inte förklarat den ordentligt för oss och igår började siffrorna lysa starkt rött. Vi blev såklart oroliga men ingen gjorde något åt det och vi kände oss åsidosatta då vi inte fick någon förklaring om vad som hände. Till slut förklarade Linda att mätaren är väldigt tryckkänslig och att den visat fel siffror länge. Lättade föräldrar kunde åka hem till lägenheten och äta middag med mormor. 

När vi kom tillbaka efter 2,5 timme låg Iris lite mer på rygg än vanligt och hon verkade riktigt nöjd, det var härligt att se. Vi mätte Iris på skoj med hjälp av barnsköterska Eva. Vi fick fram att hon var ca 41 cm vid två och en halv veckas ålder. 

Första bilden jag tagit på Iris på över en vecka. Har gjort ansiktet lite suddigt då hon fortfarande är väldigt svullen och det ser lite obehagligt ut