miljonflickan

När vi i morse kom till Iris höll sköterskorna på att tejpa om respiratortuben. Sedan bytte vi blöja och efter allt detta var Iris mycket trött, hennes kropp är fortfarande skör och enkla saker (som till exempel blöjbyte) tar mycket energi. Hon hade svårare att saturera sig. Sköterskorna höjde syrgasen gång på gång men det verkade inte hjälpa. Vi blev såklart jätteoroliga direkt. Vi är så rädda för bakslag, vi vill ju att det ska börja gå på rätt håll nu. Läkare JK kom in i rummet och stod vid respiratorn och muttrade för sig själv, han tyckte att värdena såg mycket konstiga ut så han testade att stänga av HFO. Då såg han att kurvorna inte såg ut som de skulle. Det var något som inte stämde så för säkerhetsskull bytte vi till en annan respirator. Nu såg kurvorna bra ut igen och Iris värden blev bättre direkt. Det var alltså något fel på respiratorn. JK lovade att detta inte påverkat Iris på något sätt, lättnad. 

 

Idag hade vi ett samtal med kuratorn igen där vi pratade om hur vi hanterar och skyddar oss mot jobbiga saker. Oscar försöker hela tiden vara positiv medan jag alltid tänker det värsta för att skydda mig inför katastrofer. 

 

Senare under dagen kunde syrgasen skruvas ner till 55%. Vi firade detta låga värde med en fika på stan med mormor och moster Karin som äntligen har kommit hem från sin Australien- och Nya Zeelandresa. Vi hade mycket att prata om och det var skönt att komma ifrån sjukhuset lite. Inne på Iris rum sitter jag och Oscar på varsin kontorsstol bredvid kuvösen och bara tittar på Iris. Vi gör allt för att stötta vår lilla dotter men ibland känns det som att tiden står stilla där inne. Då kan det vara skönt att komma ut en liten stund.